”Jag kan inte förstå att vi snart har en bebis här brevid oss, det har gått så snabbt och så enkelt” det sa Lucas idag och jag kan inte annat än att hålla med, ingen av oss har nog förstått att vi snart har vårt barn här, hälften mig och hälften honom. Men när hon väl är här lär det kännas som att vi aldrig vart utan henne.
Jag har nästan haft en oförskämt enkel graviditet, inget illamående, inga blödningar eller besök på förlossningen av andra anledningar. Jag var ju inne för att kolla upp mina sammandragningar i vecka 17(?) Men de var helt normalt och jag hade bara en livmoder som träna mycket. Jag har aldrig behövt oroa mig över något, lilltjejen har vart så extremt aktiv under hela graviditen och det har vart väldigt skönt för då får jag en sorts bekräftelse på att allt står bra till där inne!
Foglossningen är väl det som har vart jobbigt, den kan få mig att vilja gräva ner mig under en sten emellanåt, men kan ju säga att jag hellre har den här smärtan varje dag än att få stå ut med illamående eller spyor.
Visst fasen gör det ont, ibland extremt ont men inget jag inte kan hantera, det är ju trots allt bara under en viss tid, sen försvinner det!
22 dagar till beräknad förlossning och vi längtar ihjäl oss. Idag har jag spenderat en stor del av dagen i soffan och bara iakttagit magen när den har åkt åt alla håll, jag somnade även i en timme eller två och när jag vakna sa lucas ”gud vad hon håller på där inne, jag blir helt faschinerad! Att du inte vaknar när hon sparkar sådär mycket”, man har ju vant sig nu men visst händer det att jag vaknar till på nätterna när hon får in en riktig karatespark på revbenen, det är inte det minsta skönt ska jag säga er.
Här var du bara en ynka centimeter eller två, idag är du ca 47 cm lång och väger ungefär 3 kg!
