19 år och gravid

förskoletankar

Idag kom brevet vi väntat på länge, vi skulle få reda på om vi kommit in på någon av de förskolor vi sökt, och nej.. det gjorde vi inte. Fick en plats på en annan förskola till slutet av januari, vilket enligt mig känns jättejobbigt. Fast jag tycker dagis överhuvudtaget känns fruktansvärt jobbigt, jag blir faktiskt ledsen bara jag tänker på det.

Jag vill helst inte lämna bort det finaste vi har till någon jag inte känner, någon som jag inte kan lita på fullt ut, någon som inte har tid för Alessia så som man önskar att dom ska ha, för alla barn såklart. Tänk om hon går hungrig, tänk om hon tror att vi glömmer bort henne, tänk om hon gör illa sig eller någon är elak, tänk om hon tror att vi inte bryr oss om henne, tänk om hon helt enkelt inte har det bra. Ja ni hör ju, det går en miljard tankar i mitt huvud nu, jag vill helst gömma oss under en sten och våga vägra förskolan, eller allra helst vill jag att pengar växer på träd så att jag kan vara hemma i något år till.

Nu har ju jag inget heltidsjobb att gå tillbaka till, så det kommer förhoppningsvis bli en mjukstart för oss alla, vilket jag anser är jätteskönt eftersom jag har sån brutal ångest inför det här.

Jag har inte alltid känt såhär, jag har vart väldigt positiv till dagis men nu säger mitt hjärta något annat, jag är inte redo, men vi får hoppas att alessia är det ♡

Nä usch och fy, kan ju erkänna att jag fällt x antal tårar över det här redan nu, förstå då sen när det är dags för inskolning, jag lär garanterat vara världens lipsill så fort jag gått utanför dörren där.. vill. inte.

IMG_20151113_140833 IMG_20151111_151737 20151118_122934 20151120_122203

dagiskläder. måla. bibliotekshäng. julmarknad

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. geekmom

    Jag känner verkligen igen mig. Vi fick en förskola vi ville ha; men sen visade det sig att de bygger om så nu vet vi inte var han hamnar.
    Till råga på allt ska vi eventuellt flytta och måste börja om på nytt då vi ska byta kommun och det i sig är en hel röra.

    Tanken på att lämna min Merlin till en främling när jag har svårt bara att lämna honom hos en familjemedlem; ja det är verkligen ångest på hög nivå. Jag vet ju att han kommer tycka det är så kul med andra barn men jag vet att jag också kommer vara en av de som kommer tycka det är otroligt jobbigt när han börjar på föskolan. Vilken än det nu blir.

    Kramar till dig!

stats