Jag har nu börjat förstå mina föräldrar, främst min pappa som alltid vart överbeskyddande och rent av skitjobbig ibland (hehe sorry pappa), för någon vecka sen läste jag Magdalena Graafs blogg, då hennes äldste som gått bort och hennes känslor kring det. Då blev jag tagen. Nu läste jag om samma inlägg, med en sovande Alessia bredvid mig. Då grät jag floder.
Nu är jag mamma och min största rädsla är att något ska hända min dotter, jag skulle aldrig aldrig vilja leva utan henne, det är en sak som är säker.
Så nu förstår jag mina föräldrar bättre då de sagt nej och ringt mig när jag vart ute sent osv. Som tur är kan Alessia inte hitta på massa hyss än, och hon får mer än gärna alltid vilja spendera sina helger hemma med sina föräldrar i soffan när hon kommer upp i tonåren. Eller så kan hon föralltid vara bebis och sova i min famn. Skämt åsido.
Lucas sa för ett tag sen ”när Alessia blir tonåring så kommer hon sitta här hemma i soffan på fredagarna, kolla idol och dricka saft med några tjejkompisar” haha ja vi önskar nog det både jag och Lucas,dessvärre lär Alessia inte tycka det är alltför lockande. Tur att det är många år tills dess, sålänge ska jag njuta av att slippa oroa mig för sånt.
Här ligger hon och sover sött. Älskade unge
