Är det något jag faktiskt ångrar riktigt mycket nu i efterhand så är det min navelpiercing, jag har haft den i ett par år fast inte använt något smycke alls på säkert 1.5 år men trots det har jag fått världens fulaste ärr nu när magen växt..
Innan var det ju bara ett litet hål, inte världens snyggaste det heller men inget jag brytt mig om eller stört mig på.
Nu har jag dock ett fett ärr mellan hålet och naveln
Det lär ju aldrig försvinna, bleknar gör det ju med tiden.
Något annat jag idag kan känna är ”Varför satte jag dit ett tandsmycke?” Nu är det ju lätt att ta bort men för att göra det måste man boka en tid hos tandläkaren och jag har inte tagit tag i det, tänkte göra det nu i sommar för nu har jag haft min lilla blingbling sten där i bra många år, 8 minst??
Trodde nog att den skulle ramlat av av sig själv men icke, den sitter som jag vet inte vad!
Men jag tänker aldrig på den, det är bara när Lucas säger ”när är det dags att ta bort den där stenen?” ”Det är ju lite fjortisvarning med den där diamanten där” som jag lägger märke till att den faktiskt finns.
