19 år och gravid

Ibland kan jag tycka att folk lägger sig i lite för mycket, främst vad gäller vår lägenhet. Det verkar vara sååå mycket problem, vi har ingen hiss och bor högst upp = 4 våningar.
Visst är det inte det ultimata när man ska få barn, det blir mycket bärande och släpande. Men att folk hela tiden ska säga ”det kommer aldrig gå”, ”förstå vad jobbigt du kommer få det, du som är så liten”, ”Näe vet du vad, ni måste ju flytta nu!!”, ”flytta nu innan bebisen kommer”

Men vadå flytta nu!? Hade det funnits lägenheter på rullande band och man bara kunde välja och vraka så absolut, då hade det vart nemasproblemas. Men är det så? Nej.

Och ”att det aldrig kommer gå och vara sååå jobbigt” – jo det kommer gå,har man inget val så är det klart att det går? Det är ett par trappor vi snackar om, det blir tungt men det är väl ändå upp till oss att känna vad som går eller inte går?

Jag säger bara: tur att det inte är ni som ska bära upp och ner för alla trappor, för då hade ju jorden gått under. Nu är det främst mig det kommer påverka, men det är inte så att jag inte kommer klara av det, och visst lär det bli många svordomar om man skulle råka glömma något eller en dag när man är extra trött, bebis skriker och har kräkts ner både mig och sig själv, men det finns ju värre saker. Jag är trött på folk som tjatar, tro mig, vi söker lägenheter och försöker, men samtidigt är jag inte sugen på att fördubbla hyran för en lägenhet i samma storlek bara för att det finns hiss och ligger på ett annat ställe, det lockar inte direkt. Då får jag väl fasen gå o trappor halva dagarna om det ska va så, får väl köpa mig ett gymkort och träna upp mig sen också, så alla ni där ute slipper tycka synd om stackars mig som är så liten och tanig.

Nej jag blir irriterad och blir nästan sugen på att bo kvar i all evighet och visa att trapporna inte hindrar mig. Helst ska jag gå upp och ner tio gånger per dag, minst!!