Nu när man vet att vår bebis ligger helt redo där inne så längtar man lite extra, samtidigt inser jag att vi närmar oss förlossningen med stormsteg, jag är inte det minsta rädd inför förlossningen, än iallafall. Det skrämmer mig nästan lite att jag inte har halvt panik, hallå jag ska klämma ut en unge?! Det kommer göra sjukt ont!! Men ändå känner jag ingen rädsla, ut ska hon ju och vi kommer säkert få världens bästa hjälp påvägen. Om jag ska vara ärlig är jag bara rädd för att jag ska kräkas, det är typ det som snurrar i mitt huvud. När vi var på föräldrautbildningen sa barnmorskan ”iprincip alla spyr under förlossningen” och det är det som har fastnat i mitt huvud. Jag ska fasen visa att man inte behöver spy!!!
Det är spännande när man går runt och väntar på att något ska komma igång, tänk att jag inom någon vecka garanterat går runt här hemma och andas igenom hemska värkar och inte vet vad jag ska ta mig till. Det är häftigt. Tänk om vattnet går i en affär? Tänk om vattnet inte går överhuvudtaget?
Tänk om hon väljer att titta ut imorgon? Tänk om hon stannar i fem veckor? (Hoppas verkligen inte det! Men man vet ju aldrig)
