Alltså jag drar av mig håret emellanåt, Alessia är i en utvecklingsfas just nu, en av många, men den första som verkligen märks tydligt. Hon är ena sekunden världens gladaste unge för att sekunden efter bara gnälla, gnälla, gnälla.. Gråter lite och går man ifrån henne för att tex ställa in disken i maskinen så bryter hon ihop, för att tio minuter senare kunna ligga själv och leka jättefint. Ja ni hör ju, tur att det är en fas och att den snart är över, man märker så tydligt på henne hur hon ibland bara vill vara ledsen men försöker skratta bort det, tillslut blir det lite mycket och hon måste få gosa vid tutten för att koppla av.
Hon kan nästan bara somna i vår säng ätandes, jag ska såklart ligga kvar bredvid hela tiden.. vad annars liksom. I soffan finns det så mycket att kolla på, lampor i fönstret, tvn, väggar osvosv, då kommer hon inte till ro, ibland tvärslocknar hon dock oavsett vart hon är, det beror på humöret.
Det är tur att man glömmer allt jobbigt så snabbt, när hon sen bjuder på ett leende eller skratt så är alla jobbiga timmar som bortblåsta. Igår lät jag henne sova nakenfis i sängen, vi båda sov i tre (!!!) timmar, hur skönt var inte det liksom!
Sen i fredags har hon haft jobbiga nätter, vaknar minst varannan timme och ska äta lite, snacka lite, vrida på sig osvosv innan hon somnar om. Det är tydligen den här fasen som bidrar med dålig sömn, och det känns må jag säga. Snart är den över, käääämpa. Måste vara påfrestande för henne också, lilla hjärtat. Hon är så rolig, har lärt sig härma ljud och försöker låta exakt som vi, pruttar med munnen och smackar om vi gör det. Pussas gärna, med öppen mun .. ♡
Åhh så jobbigt med faser, men snart är den över så ni förhoppningsvis får ta igen lite sömn! 🙂