min klängapa

Jag tycker så synd om min lilla älskling, hon har vart så ynklig hela dagen, gnällt, gråtit, och bara velat bli buren. Hon har inte kunnat sova bra och så fort man försökt lägga ifrån sig henne så har hon brytit ihop helt.. är det tänder? är hon sjuk? har hon ont någonstans?

Skulle inte förvåna mig om det är tänder som spökar, hoppas på det, så att hon inte har ont någon annanstans. Det är ju så himla svårt, man har verkligen ingen aning om vad som är fel.

Nu har man ju lärt känna sitt barn och ser direkt när hon är tex trött (= gnugga i ögonen, dra sig i örat), hungrig (= gnäller, skakar på huvudet och letar efter tutten), vill ha uppmärksamhet (= skriker fruktansvärt högt, för att sen skratta när man kollar på henne). Men det är svårt när barnet inte mår bra, och inte kan säga vad som är på tok.

Nu sover hon här brevid mig, att gå härifrån är bara att glömma, lillan vaknar titt som tätt, kollar på mig, gråter lite, får tutten och somnar om.. älskade barn.