jag kan inte riktigt inse

Jag har svårt att förstå att jag och mannen i mitt liv har en liten bebis som växer sig stor i min mage och är planerad att komma ut om 164 dagar. Det är helt galet!

Förr hade jag nedräkningar till saker som jag tyckte var stora då, till semestern eller födelsedagen, och även studenten. Men inget utav det är någonting jämfört med den här känslan, tänk att hela ens liv förändras och jag ser verkligen fram emot det och vårt nya liv som en riktig familj, jag ska bli mamma vilket är det största som någonsin kommer att hända mig,  jag kan knappt hålla mig!! Om 18 dagar vet vi om vi får en son eller dotter, jag har ingen speciell önskan, jag vill veta att vårt barn mår bra och vad det är för liten filur som gör mig kissnödig på nätterna, så vi kan förbereda massvis.

Nu när jag tänker tillbaka på dagen jag plussade så kan jag inte ens förstå hur vi övervägde vad vi skulle göra, klart vi skulle behålla dig! Vi längtar så himla mycket och mitt hjärta smälter varje gång Lucas pratar eller pussar på magen. Du vårt lilla barn kommer få en mamma och pappa som kommer att göra allt för dig och älska dig mer än någonting annat.

Jag ser så mycket fram emot allt vi ska lära dig och allt vi ska göra tillsammans, utflykter, simskola, semestrar och mysiga kvällar hemma med lördagsgodis.