Vår dotter är inte ens född och jag är redan orolig över henne, tänk om hon gör sig illa? Tänk om jag skulle tappa henne eller om hon ramlar ur sängen? Tänk om hon sätter i halsen eller vägrar äta? Tänk om hon kommer bort i ett köpcentrum? Så mycket tankar heeeela tiden.
Man oroar sig över saker som ligger långt fram i tiden och ibland känner jag bara ”hur fasiken ska jag kunna ta hand om ett barn, hur ska jag förstå vad hon vill?”
Tänk om vi inte vaknar när hon skriker? Tänk om hon slutar andas i sömnen? Alltså vad ska det bli av mig.. Jag kommer troligen införa något sorts sovschema här hemma, vi får ta varsitt skift och se till att vår lilla tjej faktiskt andas och mår bra. Skämt åsido, men jag lär bli en riktig hönsmamma. Jag tror lucas kommer bli en överbeskyddande pappa, men främst när hon blir äldre, kan tänka mig att vår dotter kommer få både ett och flera utbrott på honom när han nekar killar att sova över osv. Igår sa lucas ”det är ändå bra att vi är unga för då kan jag följa med ut på krogen när hon fyller 18 och se till att alla killar håller sig på avstånd”.
Haha det är något som han skulle kunna göra, han tyckte även att han skulle lära henne hans dans han kör på krogen för då skulle killarna fly, de skulle tro att hon är helt sjuk i huvudet, vilket var hans syfte. Haha!
