Jag tänkte knåpa ihop en förlossningsberättelse, jag tar hjälp av förlossningsjournalen då jag helt och hållet tappade tidsuppfattningen efter alla timmar 🙂
Jag hade iprincip gett upp hoppet om att vår lilla prinsessa skulle titta ut självmant, men så helt från ingenstans var det dags!
04.15 natten till den 27/8 Vaknade jag och hade världens magknip, gick på toa där jag satt länge utan att det hände någonting alls. Fick ont korta stunder som sen gick över. Gick och la mig igen, somnade om.
05.00 vaknar jag av att jag måste gå på toa igen, sätter mig ner och vips så släpper slemproppen. Direkt får jag värkar med fyra minuters mellanrum.
De gör relativt ont och jag kan inte koppla av eller ligga still, tar två alvedon och sätter mig i soffan med en varm vetekudde. Ringer förlossningen för att värkarna kommer relativt tätt och de ber mig duscha varmt och höra av mig om vattnet går, jag börjar blöda eller när jag har tre värkar på tio minuter.
07.00 väcker Lucas (ville inte väcka honom för tidigt då han inte kunde göra något för att hjälpa mig och det var bättre att han fick sova) säger åt honom att han inte ska jobba idag för nu har jag värkar!
Går hemma och fördriver tiden, duschar, packar det sista och vid 11.00 ringer jag min pappa som ska skjutsa in oss (3 värkar på tio minuter)
11.30 skrivs in på förlossningen, blir undersökt och är öppen tre cm. Vi väljer att gå ut på en promenad och äta lite.
Nu gör värkarna ont och vid varje värk måste jag stanna upp och andas igenom den.
14.00 de sätter kanyl i handen och jag får varma kuddar som smärtlindring.
18.30 nu gör det ont och jag börjar använda lustgas på lägsta styrkan, är rädd för att kräkas..
18.35 tar de hinnorna så fostervattnet går (det hade inte hänt mycket alls, öppnades inte) och då får jag ingen paus mellan värkarna. JAG VILL HEM. säger till lucas att det aldrig blir några syskon..
20.05 får epidural och jag är i himmelriket.
21.15 öppen 8 cm 🙂
22.30 9 cm öppen. Det går lååångsamt framåt..
Jag känner tryck neråt men bebisen har inte sjunkit tillräckligt långt ner så jag får vrida och vända på mig för att hjälpa till på traven.
Börjar få ont igen så använder lustgasen emellanåt.
02.20 trycker neråt och jag är så trött att jag somnar mellan värkarna som kommer med två minuters mellanrum..
03.00 får värkstimulerande dropp för att få mer kraft i värkarna, jag är ordentligt trött..
03.25 börjar krysta och det går väldigt långsamt framåt.
04.29 Föds vår prinsessa!
Hon har navelsträngen runt halsen och kroppen. Det blir inget jubel från vår sida då personalen står och viskar till varandra, jag undrar vad som händer och frågar om hon mår bra, varför hon inte skriker osv. De ringer på barnläkaren men innan han hinner komma så har hon skrikit och allt verkar okej. Något som säkert var en minut innan hon skrek och jag fick upp henne på bröstet, kändes som en evighet. Det första hon gjorde när hon kom upp på mitt bröst var att bajsa 🙂
Alessia föddes alltså 04.29, var 53 Cm lång och vägde hela 3816 gram. En stor tjej!!
