Nu har vi ju gått in i vecka 36 och längtan är enorm!
Alltså jag kan knappt bärga mig, ser till och med fram emot förlossningen som jag tidigare inte ens velat tänka på. När jag var hos barnmorskan sist och fick träffa läkaren så frågade han hur det känns nu när det är nära, hur jag känner inför förlossningen (har haft en rädsla för att jag inte kommer få ut henne då jag är rätt liten). Jag svarade ”det känns bra, jag ser fram emot det nu och ut ska ju ungen!”.
Ja det är sant, om jag ska vara ärlig så har jag förberett mig mentalt på att det kanske slutar med ett snitt, jag känner att jag vill vara förberedd på det ”värsta” och går det inte med en vaginal förlossning så får dom helt enkelt skära upp mig 😀 haha låter så brutalt.. Viktigast är ju att vår lilla tjej kommer ut och att hon mår bra.
Vi har ingenting att förbereda mer än att köpa blöjor och termometer, salvor, osv. Vi behöver helt enkelt ta en runda på Apoteket, sen är vi helt redo!!
Om två veckor räknas hon som klar inne i magen, det är heeelt galet. Vart har tiden tagit vägen!? Minns det som igår när jag ”berättade” (läs: grät och snorade fram att jag var gravid för lucas) och nu har jag gått gravid i 247 dagar. Kunde inte vart lyckligare och jag ser så mycket fram emot att få se vår lilla prinsessa växa upp.
Jag tror att hon kommer bli en riktig pappas flicka, han verkar vara omtyckt bland alla barn och är troligen snäppet ”roligare” än mig. Jag lär bli gråhårig redan som 25 åring för jag kan se framför mig redan nu hur mycket bus dom kommer hitta på tillsammans. Lucas kan ju göra mig galen på egen hand, förstå då när vi har en tvåårig busunge och honom under samma tak. Då lär jag få räkna till tio många gånger haha.
Kom ut nu, eller om två veckor iallafall lilla bebis!!
