Det känns jätteskönt att vi har passerat halvvägs och lilltjejen i magen påminner mig väldigt ofta om att hon faktiskt finns där inne, inte snålt med sparkar om man säger så. Morgon och kväll är det gympapass där inne, emellanåt på dagarna hinner jag stanna upp och känna efter och visst lever hon loppan då också. Hon verkar ha svårt att ligga still, men det är bara kul! Änsålänge gör det ju inte ont.
Annars mår jag bra, bortsett från sammandragningarna som gärna får minska i antal så jag slipper noja över dom. Ont i ryggen däremot, men det hör väl till, har bokat tid hos sjukgymnast i slutat av månaden.
