Jag är så oerhört tacksam för allt livet har gett mig, jag har världens underbaraste dotter som förgyller varenda dag, hon är verkligen mitt allt och jag älskar henne så att jag ibland tror att jag ska spricka av kärlek. Världens finaste Alessia. Hon har även fått världens bästa pappa som jag också älskar, det är så roligt att se dom ihop, det är mycket bus nu, hur ska det då se ut om ett år på busfronten?
Det är så sjukt när man tänker på det, förstå att alessia har legat i min mage i nio månader, livs levande och vuxit. Hur sjukt är inte det egentligen?! Helt fantastiskt. Man förtränger allt jobbigt väldigt fort, såsom foglossningen från helvetet, de sömnlösa nätterna (då man svettades ihjäl, tyckte sambon var sjukt jäkla jobbig som snodde gravidkudden, vaknade och skulle kissa stup i kvarten osv) men jag skulle lätt gå igenom allt det där gånger tusen för att få föda den lilla varelsen som legat i magen så länge.
Utan tvekan det häftigaste och mäktigaste jag någonsin lär vara med om. Och samma sekund som barnet föds, då vet man vad kärlek är. Innan har man ingen aning, det kan jag lova.
