Idag går vi in i vecka 24, helt otroligt! Tiden springer förbi, det känns lite galet att jag har en människa i min mage som nu är lika lång som en linjal, hon kissar, sover, sparkar och liksom lever inuti mig. Det blir nästan lite läskigt när man tänker på det sådär, undra hur det känns att va där inne..
Känns också väldigt häftigt att om hon skulle komma ut nu har hon en chans att överleva, om hon får rätt vård osv. Men än ska du inte älskling. 15 veckor till sen är du mer än välkommen!
